Sjukt lyckat i Skara!

Första gången jag besökte Kullenfestivalen var 2006, fem år sedan och jäklar vad den har utvecklats sen dess. Då var det liksom inget konstigt med att en överförfriskad snubbe hissade upp en cykel i en flaggstång. Men det var ju ett tag sen också. De senaste åren har det varit många arrangörer, nästan lika grymma allihopa, som har styrt upp med ett lite vassare fokus. Och kunskaperna som ett gäng erövrar lämnas kvar i föreningen NTV till de som kommer näst. På så sätt säkrar festivalen sin kvalité. Vilket bevisades nu i fredags, ännu en gång.
Oj vad trevligt det var, oj vilket bra väder och oj vilken bra publik, vilka sjukt bra band, och OJ, vilken förening NTV är att jobba med. Det är en ära att få vara med, vilket bara är att tacka för!

Bra känsla

Vikten av vädrets makt kan inte överskattas. Känns bra att ha det på sin sida såhär två och en halv timma från det att första bandet ska upp på scen. Bilden ovan visar visar vad bilden nedan betyder. Eller tvärtom. Sjukt bra oavsett, sjukt bra.

Redo för Kullenfestivalen?!

Jo vad fan, eller nja, nästan. Varje gång det är dagen innan vi ska köra något är det lite väl många saker som borde varit lösta igår. Så är det också inför Kullenfestivalen 2011. Det är folk man ännu inte fått tag i, problem som dykt upp och som inte kan lösas innan folk är på jobbet igen, lite mer staket hade varit bra, var ska det bandet sova, går det att få tag i lite presenning. Såna saker. Men det är grejer att ta tag i under morgondagen.
Vad vi dock är på det klara med är att det inte ska regna, en skänk från ovan, det finns inget värre än regn när det ska jobbas utomhus och regnskygga typer ska lockas dit. I tillägg har vi koll på de banden som kommer till Skara imorgon, vi har en scen färdigbyggd, vi har herr Nilsson med full koll på tekniken och vi har fröken Grape med full koll på resten. Det känns sjukt lovande.
Imorgon är det dags för Kullenfestivalen 2011, det kommer bli golden!

Man ska aldrig ropa hej

Nä, det ska man inte. Men hellre att de som har betalt för att veta tror på fint väder än inte. För den säsongen där vädret bestämmer mellan lyckat och medlidsamma leenden mellan alla som är med och arrar är nu på ingång. Förra året var det blandat med uppehåll och regn på Kullen, alldeles för varmt på Bunkerfestivalen och Myckleby, och sen massivt ösregn på Kaos i Mellerud (passande #1) för att avslutas med sol på Stubbetorpet och en blanding av allt väder som finns på Dragonfly (passande #2).
Men, nu säger de alltså fint väder på sommarens första festival. Oj, vad jag hoppas på det. I övrigt ett program som slår de senaste årens. Movits!, So Geeks, Zackarias, Obliq - det kan bli hur bra som helst. Men hej? Nä, vågar inte, även om det ser bra ut.

Helt vanlig morgon

Tisdagar och torsdagar kliver jag på pendelntåget i Västra Bodarna 05:37 för att göra lite fler timmar på kontoret och på så sätt få ihop veckans 38,75h på ett bra sätt. Dessa morgnar är det samma klientel på perrongen och man känner igen samma typer. En personlig favorit under vintern har varit en lirare med hatt och vapenrock, den typ som man tänker sig att sheriffen hade när det var duell på gång back in the day. Nu när det blivit lite varmare har han dock svidat om men är fortfarande lika western. Jag kände mig tvungen att ta en bild, tyvärr syns det inte vilket snitt det är på jackan men bilden är ändå skön och helt värd att delas. Stort mått av frihetslängtan på nåt sätt. Hatten av!

Hur svårt ska det va?

I fredags var det tänkt att vår del av Nordic Walk skulle ske på Folkets Hus i Vänersborg. Två danska band skulle vara på plats runt fyra på eftermiddagen och vårt band, Dying For Some Action lite senare. Danskarna hade gjort sig fria från vanliga fredagsrutiner, de hade hyrt bil och lagt upp planer för hur det hela skulle gå till. Då är det ju inte så kul att få sms strax före nio på morgonen som meddelar att lokalen i Vänersborg är dubbelbokad och spelningen inställd. Det var inget att göra åt den saken mer än få tag i danskarna så de inte skulle hinna packa upp sin utrustning och sätta fart mot bron då. Efter ett par svettiga timmar var alla meddelade och resan inställd. Inte så kul.

På lördagen var jag lite orolig att det skulle vara sura miner, även om den inställda spelningen låg utom min kontroll kändes det ju inte direkt proffsigt. Som tur är så är det ett hyggligt folk och kvällen på Råhuset förflöt lika skönt som det brukar. Tack för det! Nu får vi försöka hitta något sammanhang att bjuda in Battle Bossanova och Lesswin till som kompensation. Det är ju grymma band så det ska säkert funka, men man undrar ju - hur svårt kan det vara att hålla ett datumet uppskrivet i en kalender?

Vårsnöret drar ihop sig!

Nu till helgen kör vi den avslutande upplagan av vårens Nordic Walk. Lite skönt att inte vara i Göteborg på vår del av det hela, fredagen är förlagd till Vänersborg och Kultur '11 som körs där under helgen. Lördagen är av mer normal karaktär på Råhuset i Köpenhamn. Skulle varit två band från oss men vi fick bara loss ett, Dying For Some Action, från Uddevalla. Känns ok ändå, och danskarna kör med Battle Bossanova och Lesswin. Matematiskt skoj är att det är lika många svenska som danska musiker.

Annars är det fullt hus med grejer i maj. Ovanstående först ut, sedan är det K-Presenterar ihop med Musik Direkt-finalen på Storan nu på lördag, vilket kommer bli en sjukt mustig dag för de som tar sig dit. Sedan är det såklart dags för Kullenfestivalen den 20 maj. Inte illa alls. Kolla årets line-up! Oj då!